Jobbigt
Vad synd att jag är så jävla snygg när det ändå är insidan som räknas. Orka vara perfekt på alla sätt liksom!?
Semla
Nu har jag, Susanna Sköld, förtärt en semla. Jag mår nu lite bättre och känner att jag faktiskt kan kontrollera min potentiella bokstavskombination. Tack för det, semlis.
Pissförbannad
Hej bloggen. Det här kommer bli ett jävligt argt inlägg men jag känner bara att jag verkligen måste få ut mina aggressioner nånstans. Och du som tycker det är jobbigt att läsa arga saker behöver ju inte fortsätta, eller hur?
Nu till saken...
Det absolut värsta jag vet är schimpanser som går runt på nåt jävla Zoo och tror att de är precis som oss människor. Alltså det är så jävla omoget så jag får typ daaaamp!!! Väx upp nån gång liksom. Jag menar hur länge har inte de varit schimpanser och vi människor!?!? Och vad fan skulle de göra i en jävla bur om de inte var just schimpanser??
Ååååh gud jag är så jävla arg just nu. Ska typ slå sönder nånting. Orkar inte med att blogga mer just nu. Då kommer tangentbordet ryka eller nåt. Hej då, hoppas ni mår bättre än jag. För jag mår fan inte bra just nu!!!
Jävla äckel väx upp eller åk hem
Onsdag
Det är en märklig morgon.
Det snöar ute.
Det faller stora, tunga snöflingor från skyn.
Jag ser svarta fåglar så fort jag blickar ut.
Någon har köpt fel A-fil.
Någon har köpt A-fil med svartvinbärssmak.
Jag är skeptisk som fan.
Läsarfråga
Hur låter en älg?
Svar: Brööl
h-h-h-h-håår!
Kom precis på att jag vill spara ut mitt hår så att det blir lååååångt. Så här sitter jag nu och väntar. Känner mig sjukt effektiv faktiskt.
Over and bend over.
who, who who, who who?!?!
Jag är visst så jävla -07. Men vem kan stoppa mig när jag bara rullar fram????
5:21
Jag är fett poetisk och skriver hemgjorda dikter. Den här ska läsas med ilska blandat med lite hopplöshet. Och en bred jävla stockholmsdialekt. Lite sluddrigt, som om den som läser just ranglat hem från nån inrökt krog i en svunnen tid och på nåt sätt kommit över texten och bara börjat läsa den i förbifarten.
Gör det bara.
Berövad på livet, personligheten
så han frågar om lite ledighet
Han verkar så nöjd med att agera som en maskin
följer sin plikt likt en ritual
påtvingad av samhället
Jävla samhälle!
Under alla omständigheter
alltid samma
hjärtat finns inte där
Han ser sig själv agera, aldrig reagerar han
Strax utanför sin egen kropp
som om han hade en yttre synvinkel
Han är inkapabel att vara närvarande
Inte ens i flykt, bara borta
Vilsen i världen
förblir han anonym
för tillfället, åtminstone
kanske jämt
Ingen social status, vad nu det är
Han är skissad!
Nåt påbörjat
som aldrig kommer avslutas
En tvivelaktig man, utan något särskilt
utan något som helst markant
Temporära indikationer
Idag, igår, imorgon, i… vem bryr sig
Solen understryker bara våldet
vill skada människan, förstår ni
Lidande, sedan stilla
Allt stilla
En man, en mördare
Hellre brinner han i solen
Hellre än att vara här
Balansera upp
Jag är en realist
så jävlar
- visst
Vad är det egentligen att vara ledsen
när du vet att du blivit det förr
När du vet att det alltid
händer igen
När du inser att det är du, den svaga
Rädda mig!
Jag inser det!
När din stolthet sänker din gard
När du inatalar dig
att det är du
och inte
ja, det där
som gjort dig ledsen
För jag är en realist
- visst
När du känner det där kalla
Jo, just det.
Det händer bara då
jag lyssnar, jag hör
- Sköt om dig!
Och tänker
- Vi ses!
Och känner
- Vi hörs!
Hoppas du någon gång förstår
Hoppas du kan se att
Jag är en realist
- visst
Att jag alltid gråter,
aldrig sänker min gard
Allt kommer åter, typ
Allt det
som bara kan räddas av
dig
Allt det som...
STOP
Allt det
som gör att du sväljer din stolthet
Allt det
Som gör att du hävdar
- Allt är bra
I rädsla att förlora
det enda som är bra
Resten?
Det får en realist som jag
helt enkekt
ta...
Mitt finger
Mitt finger är ett mysterium. För en väldigt lång tid sedan råkade jag ut för olyckan. Eller, alltså det var Pärran som var dum och kastade av mig och på något sätt lyckades hon även ha sönder mitt finger. Jag led ett tag och tyckte rätt synd om mig själv, men tänkte ändå att jag är en stark individ och människa som skulle klara mig igenom det här. Idag har det gått flera månader. Så många att jag har tappat räkningen. Och fortfarande så ser mitt finger ut som... jag vet fan inte ens vad det ser ut som! Skit? Det är i alla fall tjockt och böjt och snett och går inte att räta ut.
Dagen innan idag som brukar kallas för igår så visade jag upp mitt finger för min kära mor och min käre far. De fick något blankt i ögonen och sa "Men lilla du det där måste du gå till vårdcentralen med och få en remiss så att någon duktig individ inom sjukvårdsetablissemanget kan ta och skrapa bort det där tjocka som med största sannolikhet är brosk som ligger och skräpar i ditt finger. Din arma kropp har gjort vad den kunnat för att läka fingret och i samma veva råkade den göra lite brosk som blev över."
"Klanka inte ner på min kropp" tänkte jag och mamma fortsatte "Ja fast du kanske inte borde göra det med en gång om du nu skulle råka få ett arbete. Risken är ju att du blir sjukskriven med ditt finger och då kan du ju inte knappa på någon kassa eller liknande."
"Jag har väl för fan fler än ett finger" tänkte jag och teg. Sen kom jag på att jag inte alls vill att nån individ från sjukvårdsetablissemanget ska skära upp mitt finger och börja skrapa bort saker, trots att pappa hävdar att det inte skulle kännas. "Du kommer ju vara bedövad" försäkrade han mig om när han anade oron i min flackande blick. Pappa fäste blicken i mina ögon lite längre än vad som kunde ses som normalt och sade med största vördnad i rösten "Du har ju hela livet framför dig, inte vill du gå runt med ett finger som ser ut sådär" (Pappa fann inte heller någon bra beskrivning för hur fingret egentligen såg ut.)
"Jag litar inte på bedövning" tänkte jag. Och teg. Det är svårt att tänka utan att tiga.
Palla blogga
Det är så jävla -07.
Spanarna
Åh jag fullkomligt älskar radio. Det finns så mycket fina program att lyssna på. Som typ "På minuten", "Moraltestet", "Christer i P3", "Pang Prego" och så... "Spanarna".
I spanarna kunde man, bland mycket annat, höra följande.
2010 är året då lejonet får nobelpriset för bäste vegetarian.
När sedan lejonet skall ta emot sitt pris utbrister han med viss förvåning "Men jag åt ju en antilop och två sebror till frukost idag. Inte är väl jag någon vegetarian heller."
"Neeej" svarar nobelkommittén "Vi vet, vi vet". "Men från och med idag så kommer du BARA att äta gräs!"
*Apploder*
Detta utspelar sig alltså på savannen, ehhm, jag menar i senaten.
Nu stämmer vi av lite på vägen
- Jag tänkte att vi ska ha en liten uppföljning här och se hur det har gått med dina mål, Susanna.
- Ehhh... haha... jo... okej!
- Vad jag har förstått det som så var det inte några dåliga mål du satte upp i måndags. Här satsas det högt minsann!
- Ooooh ja. Högt ska det satsas.
- Ja..?
*Tystnad*
- Det har väl gått sådär än så länge. Men misströsta inte! Det är faktiskt bara onsdag idag!
Summa summarum:
1. Alltså än har jag inte börjat läsa någon bok. Men jag har i och för sig kollat upp en del recept på nätet. Det skulle kunna klassas som att läsa kokböcker. Nej, visst ja! Kokböcker var ett undantag. 0 poäng.
2. Jag läste inte debattsidan i tisdags. Men den handlade om typ nåt jättetråkigt. Så jag läste ledaren istället. Fint. Jag kan väl få... 0.25 poäng för det. Idag ska jag läsa debattsidan!
3. Alltså nej... Jag har varken simmat eller yogat eller gymmat eller nåt liknande. Men jag skrev ju faktiskt de här målen i måndags. Och nu är det endast onsdag morgon. Jag kan ju inte springa på gymmet VARJE dag liksom. Idag ska jag faktiskt rida. I snön. Så jag borde få 0.25 poäng här också.
4. Jag skrev klart min romananalys. Attans vad bra den blev! Men jag ligger ju efter med en del annat. Äh, jag får en poäng här tycker jag! Jag var duktig med romananalysen, det var jag. 1 poäng.
5. Ingen öl sen i lördags, faktiskt! 1 poäng.
6. I måndags gick jag och lade mig typ 01.00... Jag kände mig ganska utvilad i tisdags kan man lugnt säga. Igår blev det... lite senare. Jag är hård mot mig själv här. Bättring måste ske. 0 poäng.
7. Okej det blev en fransk löksoppa igår till middag. Tillagad från grunden. Det bästa är när löken hackas och man får stå och storgrina. Det är helt underbart. Det är som att själva tillagningen är det fantastiska. Men jag blev inte sentimental alls faktiskt. (Jag grät av löken, jag lovar.) 0 poäng.
8. Inga kommentarer. 0 poäng.
Alltså har jag, på tredje dagen, så mycket som... 2.5 poäng! (Av 8 möjliga.) Förbättring bör ske.
Nu ska jag läsa debattsidan i DN. "Extrema oväder hänger inte ihop med ett varmare klimat"
Hörs! (Eller skrivs-läses.)
Önsketänkande
Mitt nya liv börjar idag (eller kanske imorn) och det ska se ut exakt såhär:
1. Jag ska sluta läsa skitlitteratur och bara läsa Kafka, Sartre, Strindberg och en del poesi. Även facklitterära böcker är tillåtna (om dessa är allmänbildande). Kokböcker är mitt enda undantag.
2. Jag ska läsa debattsidan i DN varje morgon.
3. Jag ska lära mig att nyttja mitt gymkort. Detta skall jag göra genom att göra aktiviteter som att simma och/eller yoga vilket inte är superansträngande och heller inte kommer leda till min död.
4. Jag ska lära mig att lämna in ALLA arbeten i tid och att faktiskt PLUGGA och ta tag i saker. Plugga är ju kul liksom, och frukt är godis! Eller...? Nä.
5. Jag måste sluta ränna ut på krogen heeela tiden. Det är inte hälsosamt.
6. Jag ska gå och lägga mig i tid på kvällarna. Vilket betyder INNAN 01.00. (Gäller vardagar)
7. Jag ska sluta vara besatt av att laga fransk löksoppa och bli sentimental när jag sedan äter den.
8. Jag ska sluta skippa lektioner för att jag inte "orkar" gå.
SHU
Här sitter jag som ett litet FETTO och äter chirre med guacamole som smakar FETT med vitlök, eyy najs bajs!
Jag säger som det är att allt är sådär, bara sådär, sådär som det är
Jag känner mig som Meursault. Totalt likgiltig inför världen. Som att min mamma dog idag. "Eller kanske var det igår". Det är så mycket som har stagnerat, fast allt runt om rör sig. Allt har sin gång, så som det alltid har haft. Och här sitter jag och tänker alldeles för stora tankar. Tänker att det liksom är nu man lever. Men det gör man ju alltid, egentligen. Lever nu, alltså. Så jag tänker att det är så det alltid kommer vara. Som att man går och väntar på att nuet ska komma framåt. Och sedan, när det har gjort det, när nuet är slut, då är det liksom bara slut. Happ, då var det klart, kanske man tänker när man väl står där. "Nu blev det som det blev. Var det det här som var tanken med allt? Var det rätt?" Men det kan man nog inte tänka när nuet väl är slut, tror jag. Och om man nu, hypotetiskt sett, hade kunnat det... Vad skulle det då spela för roll eller fylla för funktion? Det finns inget "gör fel, gör rätt" i den situationen. Det finns ju ingenting.
Du halkade på ett sånt där.. skal och jag skrattade sen föll jag ner och började sjunga på den där sången, du vet.
Det var länge sen jag var sådär rolig i bloggen. Hur gjorde jag? Vem var jag då? Vem är jag nu? Och vem fan är du!?
Nej allt kul platsar inte i bloggen, tyvärr, ni får väl skaffa egna intressen.
Idag fyller min käre gode vän 18 år och jag vill bara ut och fira. Tyvärr går det inte för sig, vi är i olika länder och det ligger andra länder där i mellan.
Imorn är det SACO-mässan så jag får inte glömma bort att fylla pluntan innan jag somnar. SACO-mässan kodar för fest så nu kör vi en psykologifavorit i repris!
Hej hej då
Man kan inte värma sig vid en eld som slocknat.
Eller?
Hjälp
Igår hände det. Det var en så fin kväll. Och sen när det bara inte kunde bli bättre. Då står han där. En meter bredvid mig. Vänster sida. Ingenting spelar nån roll, blicken rakt fram som i videon. The bittersweet Symphony, så har det vart i hela mitt liv. Krunkan var på Strand. Krunkan var på Strand.
Krunkan var på Strand.
Krunkan
Lägger mig ner igen på en gravsten Svart blank marmor mot min kind En familjegrav, vad skönt med lite sällskap idag
