tja
Såhär va! (Höhö!) Ni vet den där blonda bruden som inte är blond på riktigt, med ögonbryn uppe vid hårfästet och ankläppar och pattar som slår i hakan och naziståsikter och en bror som ser tjackad ut... Ja ni vet kanske vem. Hon handlade en ful Burberry-liknande, rosa halsduk av mig på A för 99 spänn och lägger upp den på sin... vad fan heter det... sån där "dagbok på nätet" och låter folk tro att hon köpt en Burberry.
1. Den är jävligt ful.
2. Jag försöker bara försvara mitt beteende i föregående inlägg då jag prutade på myrorna, heh.
3. Jag läser absolut inte Kissies blogg utan hade bara "vägarna förbi" när jag ändå var inne och skrev i adressfältet.
4. Det här inlägget var jävligt värt att skriva.
5. Tänkte leta upp en bild på halsduken men bestämde mig för att det var lite "too much" så att säga. Jag är inte den som är den om ni fattar... Ha en fett jävla skön natt sen när det är dags att sova!
Taveljakten
Idag skulle jag tjacka två snygga tavlor på Myrorna vid Esplanaden i Sundbyberg. Jag föll handlöst för just en tavla föreställande en kvinna som dansade på en bardisk eller dylikt samt en liknande (i samma utförande) föreställande en clown. En sorgsen clown. Hur som helst så snappade jag upp det fördelaktiga priset à 45 kr, ställde tillbaka tavlorna på sin ursprungliga plats eftersom jag ville se mig omkring mer i butiken för att sedan plocka upp tavlorna när jag tittat klart. Tanken var inte helt idiotisk eftersom tavlorna var ganska osmidiga att bära runt på och det faktum att de var två stycken gjorde att jag inte skulle ha någon av mina händer fria om jag bar på dem. Dessutom kollade jag mig runt i butiken och uppfattade att ingen annan där inne troligtvis skulle ha intresse av att vilja köpa tavlorna så jag tog risken och lämnade dem ett litet, litet tag.
Detta skulle jag inte ha gjort.
När jag kollat runt i butiken och kände mig klar (efter att ha hittat ett litet häfte med kända konstnärer från 1929) gick jag således tillbaka till tavlorna för att hämta dem och bege mig till kassan. Jag slängde ett sista öga på mina fynd och uppfattade till min förvåning att det var något som inte stämde.
Priset.
Priset låg nu på 150 kr vilket innebär det trefaldiga (och lite till) av det ursprungliga priset. Jag vände mig om kollade förskräckt på personalen som inte rörde en min. Vem var det som har gått och smyghöjt dessa tavlor medan jag tittat runt i butiken intet ont anande? Jag gick fram till en kvinna som arbetade i butiken och visade halva magen i sin alldeles för korta tröja och frågade om dessa tavlor hade blivit prishöjda eftersom de 5 minuter tidigare kostade 45 kr/st. "Nej" svarar kvinnan med ett leende "då har du nog sett i syne". Jag kände mig förvirrad och undrade om jag verkligen kunde ha tagit så fel, varpå jag i triumf såg att prislappen, den gamla, satt kvar under. Men bara på den ena tavlan. Jag lät båda prislapparna sitta kvar, så att de två lapparna syntes och gick till en lite yngre kvinna som inte visade magen och stod i tjänst vid butikens kassa. Jag lade pengarna på disken och sa bestämt att "här står två priser på tavlan. För 45 riksdaler slår jag till, 150 tänker jag inte betala!". I samma stund som jag sa detta så skämdes jag lite eftersom jag just, i princip, prutat inne på Myrorna som trots allt låter en del av deras intäkter gå till välgörande ändamål. Kvinnan tittade på mig och på tavlan och till slut fick jag tavlan för 45 kr. Med en segergest drog jag fort som ögat med tavlan under armen, 45 kr fattigare (men en tavla rikare) ut från butiken för att kvinnan med magtröjan inte skulle hinna se mig. Just som jag kom utanför dörren hann jag med att tänka att "fasen vad jag jag ville ha clownen också. Den sorgsna." Jag har nu bestämt mig för att gå tillbaka någon annan dag i veckan för att se vad priset för en sorgsen clown kan vara den dagen.
