Ingen vet vad det här är

I alla fall, boken är verkligen inget litterärt mästerverk. Den är lite haffsigt skriven och det förekommer cliffhangers. Jag fullkomligt hatar cliffhangers, egentligen. Men ja, DaVinci-koden är väl ett exempel som visar på att det är ett vinnande koncept i vissa lägen. Så visst jag ska inte klaga på bokens cliffhangers. Det finns ju som sagt värre exempel på dessa i "litteraturhistorien".

Sedan känns boken väldigt skriven för tjejer, nästan så mycket att det blir löjligt. Jag tror inte att det finns många manliga läsare (observera att jag säger manliga läsare - inte män - det innefattar även kvinnor som är manliga men inte män som är kvinnliga, ok?) som skulle finna boken det minsta intressant. Jag vet att det finns manliga läsare (eller jag har hört talas om dem!) som läst Twilight sådär lite i smyg, livrädda för att bli påkomna, men jag står fast vid min åsikt - Twilight är tjejig, punkt.

Dessutom är boken utomordentligt tonårsaktig. (Det räcker kanske att nämna ordet high school så förstår ni lite vad det handlar om.) Även det amerikanska synsättet på avhållsamhet och alla olika steg om vad som är tillåtet att göra efter första (ingenting) eller andra (inte heller nånting) dejten bygger upp tonårsstämpeln.

Men likförbannat som jag älskar att klanka ner på Twilight, kalla den skitlitteratur och rent av löjlig så kan jag inte sluta läsa den. Jag blir liksom alla andra Twilightfans totalsåld på historien och jag slår vad om att jag kommer läsa andra boken med. Men har man gett sig in i leken så...

Fast aldrig i livet att jag skulle kalla mig själv ett Twilightfan, eller ens förespråka boken. Tanken gör mig...

...rundfotad.

(Ville bara klargöra den saken.)