då dagarna försvinner, vad finns kvar om inte tid

Alltså, tänk om det ska vara så här hela livet.

Att all tid bara försvinner och det enda du kan göra är att prioritera och sen göra det som är viktigast.

Jag har alltid tidsbrist i allt jag gör. Jag har alltid saker som ligger och gnager mig i bakhuvudet och som jag vet att jag bara måste ta tag i för att det annars aldrig kommer bli gjort. Jag har en förmåga att alltid välja det jag tycker är roligast före det som vore mest förnuftigt att göra. Men det var nog ett bra tag sedan jag kände mig som en förnuftig människa, så jag kan lika gärna leva ut den nya imagen till fullo. Men mitt i all stress och all press så mår jag ändå så jäkla bra just nu. Och det är en känsla som är värdefullare än mycket. Jag trivs med livet och med människorna runt omkring mig. Självklart finns det massor av saker som man skulle vilja var annorlunda. Men det är liksom oviktiga saker när man ser på det med rätt öga. Matriella saker som innerst inne inte skulle göra skillnad.
Oj vad djupt det blev.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0