Hejsan!
Nu ar jag tillbaka i skolan igen efter att ha sovit en natt hos familjen.
Det kanns sadar maste jag erkanna. Har varit lite deprimerad sedan i sondagskvall.
Lektionerna ar sa svara och jag fattar nastan ingenting! Dessutom ar lararna inte alltid sa forstaende med att man ar svensk och inte kan spraket sa bra. Vissa av dem vet inte ens om att jag kommer fran Sverige...
Matten och Kemin ar nastan varst. Nivan dar ar mycket hogre an i Sverige och jag har jattesvart att hanga med pa genomgangarna. Dessutom far vi laxor efter i princip varje lektion och jag har ingen chans att klara av allting! Jag vet att det inte spelar nagon som helst roll vad jag far for betyg (eftersom jag ar har for att lara mig spraket och ta del av Frankrikes kultur). Jag ska ju ga om tvaan i Sverige. Men det ar anda svart for mig att bara skita i allting for jag vill ju fatta. Och lararna tycker inte riktigt att det ar okej att man inte forstar nagot...
I gar bytte jag rum har pa internatet. Nu bor jag med en tjej som heter Emelie och gar i min klass, samt Leslie i Terminale. De ar valdigt trevliga och man skrattar mycket tillsammans med dem! Men det kanns lite jobbigt ibland eftersom man inte kan saga allting som man vill saga...
Rummet som jag bor i nu ar jattestort (och badrummet ocksa). =) Ungefar dubbelt sa stort som mitt forra och med utsikt over sjon! Det ni!
Idag har jag tre timmars matte kl 13.30. Jag fattar inte hur jag ska overleva det... Men som tur ar har jag schyssta kompisar som forklarar for mig nar jag inte forstar! Sylvain (min vardpappa) har ocksa hjalpt mig en del med matten hemma. Sa tills idag har jag iaf klarat av alla matteuppgifter forutom en som vi har till laxa idag. Och det kanner jag mig stolt over!
Min vardfamilj ar varldens gulligaste och stottar mig jattemycket nar jag kanner mig nere och langtar hem. I gar gjorde Joëlle pannkokor med nutella till middag for att hon vet att jag alskar det! Aven de sager att jag inte ska ta sa allvarligt pa skolan utan att jag bara ska gora det jag forstar och strunta i det andra. Sa jag forsoker printa in det i min hjarna. Mamma och pappa sager detsamma - och tacka gud for att jag kan ringa hem gratis till Sverige hos vardfamiljen, utan dessa samtal hade jag nog inte klarat den forsta tiden i skolan och pa internatet...
♥
Det kanns sadar maste jag erkanna. Har varit lite deprimerad sedan i sondagskvall.
Lektionerna ar sa svara och jag fattar nastan ingenting! Dessutom ar lararna inte alltid sa forstaende med att man ar svensk och inte kan spraket sa bra. Vissa av dem vet inte ens om att jag kommer fran Sverige...
Matten och Kemin ar nastan varst. Nivan dar ar mycket hogre an i Sverige och jag har jattesvart att hanga med pa genomgangarna. Dessutom far vi laxor efter i princip varje lektion och jag har ingen chans att klara av allting! Jag vet att det inte spelar nagon som helst roll vad jag far for betyg (eftersom jag ar har for att lara mig spraket och ta del av Frankrikes kultur). Jag ska ju ga om tvaan i Sverige. Men det ar anda svart for mig att bara skita i allting for jag vill ju fatta. Och lararna tycker inte riktigt att det ar okej att man inte forstar nagot...
I gar bytte jag rum har pa internatet. Nu bor jag med en tjej som heter Emelie och gar i min klass, samt Leslie i Terminale. De ar valdigt trevliga och man skrattar mycket tillsammans med dem! Men det kanns lite jobbigt ibland eftersom man inte kan saga allting som man vill saga...
Rummet som jag bor i nu ar jattestort (och badrummet ocksa). =) Ungefar dubbelt sa stort som mitt forra och med utsikt over sjon! Det ni!
Idag har jag tre timmars matte kl 13.30. Jag fattar inte hur jag ska overleva det... Men som tur ar har jag schyssta kompisar som forklarar for mig nar jag inte forstar! Sylvain (min vardpappa) har ocksa hjalpt mig en del med matten hemma. Sa tills idag har jag iaf klarat av alla matteuppgifter forutom en som vi har till laxa idag. Och det kanner jag mig stolt over!
Min vardfamilj ar varldens gulligaste och stottar mig jattemycket nar jag kanner mig nere och langtar hem. I gar gjorde Joëlle pannkokor med nutella till middag for att hon vet att jag alskar det! Aven de sager att jag inte ska ta sa allvarligt pa skolan utan att jag bara ska gora det jag forstar och strunta i det andra. Sa jag forsoker printa in det i min hjarna. Mamma och pappa sager detsamma - och tacka gud for att jag kan ringa hem gratis till Sverige hos vardfamiljen, utan dessa samtal hade jag nog inte klarat den forsta tiden i skolan och pa internatet...
♥
Kommentarer
Postat av: Sonya
vi är också jätte glada över att du kann ringa hem!! :D
pussar
Trackback
