Mitt finger
Mitt finger är ett mysterium. För en väldigt lång tid sedan råkade jag ut för olyckan. Eller, alltså det var Pärran som var dum och kastade av mig och på något sätt lyckades hon även ha sönder mitt finger. Jag led ett tag och tyckte rätt synd om mig själv, men tänkte ändå att jag är en stark individ och människa som skulle klara mig igenom det här. Idag har det gått flera månader. Så många att jag har tappat räkningen. Och fortfarande så ser mitt finger ut som... jag vet fan inte ens vad det ser ut som! Skit? Det är i alla fall tjockt och böjt och snett och går inte att räta ut.
Dagen innan idag som brukar kallas för igår så visade jag upp mitt finger för min kära mor och min käre far. De fick något blankt i ögonen och sa "Men lilla du det där måste du gå till vårdcentralen med och få en remiss så att någon duktig individ inom sjukvårdsetablissemanget kan ta och skrapa bort det där tjocka som med största sannolikhet är brosk som ligger och skräpar i ditt finger. Din arma kropp har gjort vad den kunnat för att läka fingret och i samma veva råkade den göra lite brosk som blev över."
"Klanka inte ner på min kropp" tänkte jag och mamma fortsatte "Ja fast du kanske inte borde göra det med en gång om du nu skulle råka få ett arbete. Risken är ju att du blir sjukskriven med ditt finger och då kan du ju inte knappa på någon kassa eller liknande."
"Jag har väl för fan fler än ett finger" tänkte jag och teg. Sen kom jag på att jag inte alls vill att nån individ från sjukvårdsetablissemanget ska skära upp mitt finger och börja skrapa bort saker, trots att pappa hävdar att det inte skulle kännas. "Du kommer ju vara bedövad" försäkrade han mig om när han anade oron i min flackande blick. Pappa fäste blicken i mina ögon lite längre än vad som kunde ses som normalt och sade med största vördnad i rösten "Du har ju hela livet framför dig, inte vill du gå runt med ett finger som ser ut sådär" (Pappa fann inte heller någon bra beskrivning för hur fingret egentligen såg ut.)
"Jag litar inte på bedövning" tänkte jag. Och teg. Det är svårt att tänka utan att tiga.
Kommentarer
Trackback
