5:21

Jag är fett poetisk och skriver hemgjorda dikter. Den här ska läsas med ilska blandat med lite hopplöshet. Och en bred jävla stockholmsdialekt. Lite sluddrigt, som om den som läser just ranglat hem från nån inrökt krog i en svunnen tid och på nåt sätt kommit över texten och bara börjat läsa den i förbifarten.
Gör det bara.

Berövad på livet, personligheten

så han frågar om lite ledighet

Han verkar så nöjd med att agera som en maskin

följer sin plikt likt en ritual

påtvingad av samhället

Jävla samhälle!

Under alla omständigheter

alltid samma

hjärtat finns inte där

Han ser sig själv agera, aldrig reagerar han

Strax utanför sin egen kropp

som om han hade en yttre synvinkel

Han är inkapabel att vara närvarande

Inte ens i flykt, bara borta

Vilsen i världen

förblir han anonym

för tillfället, åtminstone

kanske jämt

Ingen social status, vad nu det är

Han är skissad!

Nåt påbörjat

som aldrig kommer avslutas

En tvivelaktig man, utan något särskilt

utan något som helst markant

Temporära indikationer

Idag, igår, imorgon, i… vem bryr sig

Solen understryker bara våldet

vill skada människan, förstår ni

Lidande, sedan stilla

Allt stilla

En man, en mördare

Hellre brinner han i solen

Hellre än att vara här


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0