Ingen vet vad det här är

Nu är det slut på den fina tiden här i Sverige. Nu är allt trist och grått och svinkallt. Svinigt. Jag är fortfarande orolig för influensa vaccinet. Jag vill verkligen inte ta den där sprutan. Men jag vill ha vaccinet. Det borde finnas en lösning för oss spruträdda, men jag antar att det bara är att bita ihop och tänka att om några sekunder är det över. Fast egentligen så är det värst precis innan man ska ta sprutan. Det är då man sitter och tänker att "nu kommer den snart, nu sticker hon snart in nålen i armen på mig och sprutar in någon konstig vätska" och så glömmer man bort att andas. Dessutom är det totalt omöjligt att slappna av i armen. Så jag sitter alltid och spänner mig, fast jag vet att det blir värre då. Det jobbiga är att man heller inte vet om det kommer bli två sprutor eller bara en för vaccinet mot svininfluensan. Jag får se det som någon form av kognitiv beteende terapi det här med vaccinsprutor. Jag måste ju någon gång förstå att jag faktiskt inte dör av att ta en spruta - tvärtom kanske jag dör om jag inte gör det.