hej hej hallå
Jag har börjat se ett mönster i mitt liv på senaste tiden. Jag har utvecklats till att bli en gammal, ja en mycket gammal kvinna. Lyckligtvis syns inga fysiska tecken på att detta skulle stämma, än så länge är det mitt handlande och tyckande och tänkande som skriker mycket gammal kvinna (eller kanske medelålders kvinna, men ja, i alla fall).
Alltså, som imorse till exempel. Jag kliver på bussen med min kaffemugg-termos i grönt (en ful grön färg kan tilläggas), sätter mig visserligen ganska långt bak men det är bara för att man har mer benutrymme på platserna längre bak. Jag tar upp mobilen, kopplar in hörlurarna och startar upp morgonpasset i P3. Sedan lutar jag mig tillbaka och sipprar på mitt kaffe, som vilken annan medelålders kvinna som helst hade gjort.
På bussen kliver en barngrupp på och två av barnen klämmer ihop sig på sätet bredvid mitt. De börjar genast rota i sina ryggsäckar fyllda med stinkande matsäck. Men jag bryr mig inte om barnen mer än att jag antar en något äcklad min och lyssnar vidare på Hans Blix som pratar om svampar och mattor. Jag finner detta mycket intressant.
Nu sitter jag här och pluggar psykologi. Jag läser om herr Sigmund Freud. Samtidigt äter jag en ost som består av morgonmjölk från kossan och kvällsmjölk från kossan på vardera sida om ett lager med aska. Det låter som en helt bisarr ost. Jag finner den mycket god. Här nedan finns en bild på osten.
Morbier
Tyvärr luktar den äckligt.
Kommentarer
Trackback
