Krunkan
Lägger mig ner igen på en gravsten Svart blank marmor mot min kind En familjegrav, vad skönt med lite sällskap idag
Twilight
Okej jag erkänner. Jag har börjat läsa Twilight. Men jag vill understryka att det ENDAST är för att se vad alla är så lyriska över. (Finns ingen annan anledning, jag lovar!)
I alla fall, boken är verkligen inget litterärt mästerverk. Den är lite haffsigt skriven och det förekommer cliffhangers. Jag fullkomligt hatar cliffhangers, egentligen. Men ja, DaVinci-koden är väl ett exempel som visar på att det är ett vinnande koncept i vissa lägen. Så visst jag ska inte klaga på bokens cliffhangers. Det finns ju som sagt värre exempel på dessa i "litteraturhistorien".
Sedan känns boken väldigt skriven för tjejer, nästan så mycket att det blir löjligt. Jag tror inte att det finns många manliga läsare (observera att jag säger manliga läsare - inte män - det innefattar även kvinnor som är manliga men inte män som är kvinnliga, ok?) som skulle finna boken det minsta intressant. Jag vet att det finns manliga läsare (eller jag har hört talas om dem!) som läst Twilight sådär lite i smyg, livrädda för att bli påkomna, men jag står fast vid min åsikt - Twilight är tjejig, punkt.
Dessutom är boken utomordentligt tonårsaktig. (Det räcker kanske att nämna ordet high school så förstår ni lite vad det handlar om.) Även det amerikanska synsättet på avhållsamhet och alla olika steg om vad som är tillåtet att göra efter första (ingenting) eller andra (inte heller nånting) dejten bygger upp tonårsstämpeln.
Men likförbannat som jag älskar att klanka ner på Twilight, kalla den skitlitteratur och rent av löjlig så kan jag inte sluta läsa den. Jag blir liksom alla andra Twilightfans totalsåld på historien och jag slår vad om att jag kommer läsa andra boken med. Men har man gett sig in i leken så...
Fast aldrig i livet att jag skulle kalla mig själv ett Twilightfan, eller ens förespråka boken. Tanken gör mig...
...rundfotad.
(Ville bara klargöra den saken.)
Fars dag
Idag var det fars dag.
hon och pappa var och handlade på lidl
så fick hon en bukett rosor av nån i kassan för att de var halvvissna
det visste inte jag om
så kommer mamma in till mitt rum och typ "här sanna, ge de här rosorna till pappa och säg grattis på fars dag"
pappa typ "ja, ehh, fint. mamma fick de gratis"
Mamma och pappa var och handlade på Lidl.
Mamma fick en bukett rosor av någon i kassan för att de var halvvissna och inte skulle gå att sälja, typ.
Jag var alltså INTE med när detta hände.
Pappa var.
När jag kommit hem från stallet kommer mamma in till mitt rum och typ "Här sanna, ge de här rosorna till pappa och säg grattis på fars dag".
Jag ger rosorna till pappa och säger "Grattis på fars dag".
Tystnad.
Pappa: "Ja, ehh, fint. Mamma fick de gratis".
Sunday?
Det är för mig totalt oförståeligt att en helg kan försvinna så pass fort. Okej, det är söndag idag. Jag har söndagsångest för att det är måndag imorn. Imorn har vi drogdebatt och jag ska vara för legalisaring av lättare droger. Kanske vore bra att förbereda sig lite? Sedan har jag nationella i svenska B på tisdag och ska då hålla ett tal inför min grupp. Kanske vore bra att förbereda sig lite?
ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖhhhhhh. Jobbigt. Idag ska jag till Paris. (Men ja! Hästen Paris) SHO.
Radhopp
Jag HATAR att det inte går att göra några radhopp på min blogg. Jag vill hoppa ner, annars får man ingen luft liksom. Blä.
Det knäppa är att det gick förut, men nu har det slutat att fungera.
Är det någon där?
Jag har precis läst ut min bok som jag har tillbringat all dötid åt att läsa de senaste två veckorna. På något sätt är det pinsamt att säga att man har läste en bok av chic-littarnas chic-littare Marian Keyes, men nu när det är avslöjat kan jag lika gärna erkänna att jag tyckte den var bra. "Är det någon där?" fick mig faktiskt att känna igen mig en hel del i saker som jag inte borde känna igen mig i hos någon som just mist sin man i en bilkrasch. Men ja, det var en fin bok faktiskt. (Som visserligen tog ett bra tag för mig att komma in i.)
Efter att jag har läst ut en bra bok känner jag mig alltid så tom inombords. Det är som att jag tänker "var det här allt?" och "tog det verkligen bara slut där? Jag som har haft så många fina stunder tillsammans med den här boken...". Men sedan inser jag efter ett tag att jag har fler böcker hemma som jag har velat läsa och i och med att jag nu läst ut en av dem kan jag ju faktiskt börja om på en annan.
Och det är ofta det jag gör. Det MISSTAGET jag gör. För jag väljer alltid att jämföra den nya boken med boken jag just läst ut och jag finner mig alltid missnöjd med den nya boken eftersom att den inte har dittan och dattan som den andra boken hade, och då är den helt enkelt inte lika bra. Vad jag alltid lyckas glömma är att det faktiskt vore jättetråkigt om alla författare skrev på exakt samma sätt, använde exakt samma språk och skrev identiska böcker om samma sak. Visst vore det väl det?
(- Ja!)
Förödande
Det är en del saker som inte går vägen just nu, vilket känns för jäkligt minst sagt. Idag upptäckte jag till min stora förskräckelse att jag har glömt mitt USB-minne i skolan. Antagligen var det innan mitt utvecklingssamtal i tisdags när jag satt i datorsalen och skrev mitt PM i svenskan. Jag hoppas att någon snäll själ har lämnat in det till Patrik eller till expeditionen.
Hej mina änglar
Okej nu blev det lite väl många obehagliga hatinlägg på raken här. Men om ni bläddrar ner lite i bloggen så ser ni att jag faktiskt har en del döda blodceller i kroppen så liksom FORGIVE ME FFS!!!!! Jag är väl fan inte mer än människa fattar ni väl, eller gör ni det va? Ni kanske är födda igår va? VA VA VA????!?!!!!!! Men svara då? Är du döv eller? Stum? DÖVSTUM??? Huuh?
Just det.
Bara så ni vet så har AIK tagit SM-guld, jag känner mig hedrad som får berätta det här för er som läser min blogg. Nu (alltså nu) vet ni! :):):)
Facebooks newsfeed flödar i versaler av samma mening.
Varenda status skriker nånting om att VI har tagit SM-guld.
Men snälla, det räcker så. Ingen har nog kunnat undgå att AIK tog hem segern mot götet. Budskapet har gått fram, jag kan lova er det. Vi har fattat. NI som hejar på AIK är verkligen jättebra. Det är ER vinst. Verkligen ER. NI har gjort det. Grattis till ER.
Vi andra fotbollsateister(jag) längtar efter en "Dölj AIK HAR TAGIT SM-GUUUUUUUULD"-funktion. Eller en "Dölj allt tjaffs om allsvenskan överhuvudtaget"-funktion.
Men det kanske bara är jag som inte har blivit fotbollsfrälst ännu. Fotbollsvärlden kanske är ett oupptäckt paradis som väntar på att ta mig i dess famn. En axel att luta sig mot när allt känns som tyngst. En rulltrappa bredvid den vanliga trappan en dag då benen väger ton. Ett ljus i mörkret. Ljuset i tunneln. Ja, fast nej, jag vet inte jag.
Carpe diem
Jag fullkomligt avskyr uttrycket Carpe Diem. Det får mig att vilja kastrera alla människor som använder uttrycket eller som någon gång lagt orden i sin mun och se till så att inte en enda av dessa personer ger ifrån sig en äcklig avkomma i samma Carpe Diem-anda. Fånga dagen, har aldrig hört något löjligare. Gå och lägg er.
Alex Schulman har rätt
Peter Jihde är riktigt jävla påfrestande jobbig.
Det positiva
En positiv sak är att jag kan tycka synd om mig själv, bestämma mig för att jag inte kan plugga (jag mår helt enkelt för dåligt), sitta och kolla på TV-repriser och läsa Cosmo utan dåligt samvete. Jag har ju trots allt ont...
Tyck synd om mig
Ibland är det inte det lättaste att rida unghästar. I helgen blev jag avkastad av Paris (för andra gången i historien) och ja, min arm är för närvarande mycket blå och mycket stor.
Dessutom har jag ett blått finger och typ ont i hela kroppen. Ett helt underbart slut på höstlovet!♥
