Godeftermiddag! Jo men visst...

Allting tycks gå emot mig denna soliga dag och jag vill bara fråga världens skapare - vad har jag gjort för att förkäna detta innerliga lidande? Snälla ge mig det svaret. Riktigt så bad har jag väl inte varit att jag förkänar detta, eller?
     Okej, djupt andetag, vad var det då som hände? JO! Jag vaknar upp i min himelskt sköna säng och blickar ut genom fönstret där solens strålar letat sig tillbaka från en tillfällig vinterdvala och känner att livet åter är på topp. (Hah! Trodde jag.) Till och med förkylningen som världens gudar åbelagt mig tycktes vara på väg att försvinna och jag tänker mig att jag nog ska kunna lägga mig ute på terassen och njuta av solens strålar i alla fall ett litet tag. Jag rullar fram solstolen till dess ultimata plats när solen står i zenit, hämtar den tillhörande, marinblå dynan och går in för att hämta mina solglasögon. Under tiden jag går in för att göra detta (observera väl att det säkerligen rör sig om sekunder) hinner en förbannad geting sätta sig på solstolens ryggstöd med taggen ut i vädret, bara väntandes på mänskligt kött att sticka i. Och så när jag återvänder med mitt lilla ärende att gå efter solglasögonen avklarat, sätter jag mig fridfullt ner och lutar mig tillbaka... Och så AJ! PANG! STICK! BANG! (Ja egentligen ALLA onomatopoetiska ord som ni själva har intelligens nog att föreställa er.) Det oförutsedda har skett! Jag fick ett getingstick mitt på min stackars arma rygg som just nu dunkar av smärta. Visst, ättiksspriten kan dämpa den fysiska smärtan någorlunda. Men såret i hjärtat efter vad denna hemska varelse från djurriket gjort mot mig, det kommer alltid finnas där. Som en påminnelse om den faktiskt onda värld vi lever i. 

Kung-fu drottning.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0