Lite fler tankar om Fankrike
Det finns egentligen inte så mycket nytt att säga om mitt Fankrikeår. Dagarna går och jag både längtar och känner ångest. (Längtar gör jag såklart mest!) Det är nu ungefär en månad kvar tills dess att jag sitter där på planet mot Genève, utan biljett tillbaka...
Det känns väldigt jobbigt att behöva lämna ALLT här hemma. Fyfasen vad jag kommer sakna alla! Om jag tänker på allt roligt som har hänt det här året och på allt jag kommer gå misste om nästa år - ja då känns det lite tungt faktiskt... Men samtidigt så kommer jag få ta del av minst lika många upplevelser i Frankrike (om inte fler!). Skillnaden är bara att jag kommer dela nästa läsårs upplevelser med människor som kanske mer ser det som sin vardag. Och tillsammans med dessa människor (min värdfamilj och mina skolkamrater) kommer jag få ta del av en helt ny kultur och uppleva den "inifrån" på ett sätt som jag aldrig skulle kunna som turist i Frankrike.
Jag ger helt enkelt upp min vardag i Sverige för att kunna ta del av min blivande värdfamiljs (och skolkamraters) vardag i Frankrike. Och det tycker jag känns som ett pris värt att betala, trots den jobbiga saknaden och känslan av att vara totalt IQ-befriad (för den känslan kommer finnas där!).
Somliga skulle kanske säga att jag förlorar ett år i Sverige på grund av Frankrikevistelsen (jag kommer ju börja tvåan i Sverige när jag kommer tillbaka, alltså året då jag egentligen skulle börja trean).
Men jag vill hellre se det som att jag vinner ett extra år i Frankrike - med erfarenheter som jag annars skulle gått misste om, om jag inte valt att ta den här chansen - och dessutom ges tillfälle att avsluta min gymnasieutbildning ett år extra erfarenheter och upplevelser rikare!
Ja, ni förstår nog vart jag försöker komma... Jag är jävulskt glad att jag får den här möjligheten och jag ska göra mitt absolut bäst för att förvalta den på bästa sätt - även de dagarna jag känner mig som den mest korkade blondinen i hela Frankrike så ska jag stå ut, för jag vet att det kommer vara sååå värt det! :D:D
Det känns väldigt jobbigt att behöva lämna ALLT här hemma. Fyfasen vad jag kommer sakna alla! Om jag tänker på allt roligt som har hänt det här året och på allt jag kommer gå misste om nästa år - ja då känns det lite tungt faktiskt... Men samtidigt så kommer jag få ta del av minst lika många upplevelser i Frankrike (om inte fler!). Skillnaden är bara att jag kommer dela nästa läsårs upplevelser med människor som kanske mer ser det som sin vardag. Och tillsammans med dessa människor (min värdfamilj och mina skolkamrater) kommer jag få ta del av en helt ny kultur och uppleva den "inifrån" på ett sätt som jag aldrig skulle kunna som turist i Frankrike.
Jag ger helt enkelt upp min vardag i Sverige för att kunna ta del av min blivande värdfamiljs (och skolkamraters) vardag i Frankrike. Och det tycker jag känns som ett pris värt att betala, trots den jobbiga saknaden och känslan av att vara totalt IQ-befriad (för den känslan kommer finnas där!).
Somliga skulle kanske säga att jag förlorar ett år i Sverige på grund av Frankrikevistelsen (jag kommer ju börja tvåan i Sverige när jag kommer tillbaka, alltså året då jag egentligen skulle börja trean).
Men jag vill hellre se det som att jag vinner ett extra år i Frankrike - med erfarenheter som jag annars skulle gått misste om, om jag inte valt att ta den här chansen - och dessutom ges tillfälle att avsluta min gymnasieutbildning ett år extra erfarenheter och upplevelser rikare!
Ja, ni förstår nog vart jag försöker komma... Jag är jävulskt glad att jag får den här möjligheten och jag ska göra mitt absolut bäst för att förvalta den på bästa sätt - även de dagarna jag känner mig som den mest korkade blondinen i hela Frankrike så ska jag stå ut, för jag vet att det kommer vara sååå värt det! :D:D
Kommentarer
Trackback
