Ingen vet vad det här är

      Jag erkänner att jag har legat väldigt mycket på latsidan en tid. Vad gäller bloggen alltså. Men jag har bestämt mig för att låta det gå lite tid ibland. Istället för att sitta och skriva totalt meningslösa inlägg som de nedan. Nej, det gäller att respektera sin blogg, så kanske, kanske den också börjar respektera dig. Respekt är a och o i konsten att blogga. Se och lär.

     Jag har till min förskräckelse märkt att vissa personer tycks besöka den här bloggen allt mer sällan. Jag tappar helt enkelt läsare och det bådar icke gott. Ibland undrar jag om dessa personer tycker att jag är en nörd av sällan skådat slag med varken humor eller självinsikt, eller om de bara åkt på semester till något glassigt ställe och gråter floder för att de inte har tillgång till dator och därmed inte heller till min blogg. Det vore härligt att tro det senare alternativet, men jag har mina tvivel. Därför har jag här och nu bestämt mig för att förstärka känslan av NÖRDIGHET på den här bloggen. Typ, "ta tjuren vid hornen", eller något sådant. Så, håll till godo. Ni kommer tvingas att älska det!

     Men samtidigt förstår jag om ni är otåliga med att jag ska komma iväg till Frankrike och börja skriva intressanta inlägg om hur korkad och IQ-befriad jag känner mig i ett främmande land. Men jag vill göra er förberedda på att det kanske inte kommer bli så många inlägg i Fransosland. (Jag vet, nu gjorde jag er besvikna. Men jag talar bara sanning i den här bloggen för "ärlighet varar längst" -  den klyschan lärde jag mig uttala redan som fyraårig liten spillevink, bara så att ni inte tror något annat! Oj vilken grammatisk okorrekt jävla lång parentes. Ursäkta.)

     Nej, för känslan av IQ-befrielse i tidigare nämnda land kommer kanske ta övertaget och resultera i oerhörda grammatiksvårigheter även i mitt modersmål - vilket för övrigt är en av mina värsta mardrömmar (näst efter att kvävas levande i en brunn med betonglock över och vatten precis så att man inte kan bottna och samtidigt inte nå upp till betonglocket. Oj, det är förresten klart att man kvävs levande. Glöm att jag nämnde den biten.)

     Jag kanske till och med börjar skriva meningar som "Asså jag ringde han en ända gång bara". Nej. Rumpor ("ända" alltså, för dem som inte kopplade det) och direkta objekt istället för indirekta hör INTE hemma på min blogg. Sedan att "meningen tycks inte ha något verb" skiter jag fullständigt i rent ut sagt. De ger mig faktiskt välbehagliga rysningar i nacken. Och att börja en mening med "och" och "men" - det gör jag så ofta jag vill!  

     Nu när ni har läst detta inlägg och chockats över mina nyupptäckta (okej då, bland de flesta välkända) nördighets skills tycker jag att ni ska lyssna på lite good music. Ta en funderare över livets mening eller så slår ni upp ordet "Nörd" på wikipedia. Där kan ni läsa meningar som:

 "Den yttersta stereotypen av en nörd är en mager tonårskille med finnar och glasögon..."
"I allmänhet förespråkar stereotypen att nördar är fula, klär sig töntigt och inte kan föra sig socialt..." 

     Hm... Det kanske är svårt att göra bloggkarriär som (den ytterst källsäkra sidan) Wikipedias definition av en sådan. Ska kanske satsa på att utmärka mig som geek istället. Det klingar liksom bättre öronen. Geek. Eller vad säger ni?

 (Ps. Jäklar vilken bra cliffhanger jag fick till där. Ska bloggerskan Sanna utmärka sig som geek, eller kommer hon i slutänden fortsätta att kalla sig själv nörd?! Missa INTE den spännande fortsättningen. Den som läser får se... Höhö.)

♥