Ingen vet vad det här är

Snart ar jag hemma i Sverige igen. Och firar jul och nyar i trevligt umgange.
Som jag langtar!

Fast samtidigt maste jag anda erkanna att den har tiden har gatt otroligt fort. Jag kan inte fatta att jag snart bara har halva tiden kvar av mitt ar i frankrike. Vart tog forsta halvan vagen liksom?

Pratade med min fransklarare idag. Hon vet om att jag inte vill gora den riktiga franska baccen innan sommarlovet. Men hon tyckte anda att jag skulle forsoka med le bac blanc. Hjalp sager jag bara. Den skriftliga delen fick jag valja om jag ville gora eller inte. Men vad galler den muntliga delen verkar det som om jag inte ens har nagot val... Det varsta ar egentligen att det ar en helt frammande manniska som ska lyssna, bedomma och stalla fragor till mig som om jag var vilken fransyska som helt. Dessutom har man ingen aning om vilken av alla texter som vi har jobbat med som man kommer fa fragor om. Det ar inte ens sakert att det blir nagon av dem overhuvudtaget. Mayssa trodde att de kan valja vilken text som helst, men Camille var inte lika saker. 
Jag har en svag kansla av att Madame Bonjean sag radslan i min svackande blick nar hon pratade med mig. Hon log ett stort leende och sa att jag inte skulle oroa mig. C'est juste pour rire. Jasa? For vem egentligen, lararen eller mig? Kanske vill hon bara fa sig ett gott skratt med sina kollegor. Vem vet.

Nej nu maste jag avsluta mitt markliga inlagg.
Om en halvtimme ar det middag och det ryktas om att vi ska fa varma vafflor till efterratt. 

À mardi soir, peut-être !